Nordiska forskarseminariet. Alexander Katourgi och Anna Smålander: Språkhandlingskraft och satsekvivalens hos icke-satsformade strukturer

I våra avhandlingar om interpunktion respektive journalspråk stöter vi på många syntaktiskt självständiga, icke-satsformade strukturer som tycks utgöra egna språkhandlingar – de tycks ha språkhandlingskraft (illokutiv kraft). Språkhandlingskraft förknippas typiskt med huvudsatser, men tycks i princip gå att uttrycka med vilken språklig form som helst, företrädesvis i form av egna meningar eller yttranden (Austin 1955, Bakhtin 1986). SAG skriver

”Några helt klara grammatiska eller lexikala begränsningar för vilka huvudsatsekvivalenter som får användas till vilka språkhandlingar verkar det inte finnas.” (SAG band 4, s. 809)

Många forskare förknippar språkhandlingskraft eller satsekvivalens även med till synes underordnade led som appositioner, topikaliseringar och inskott; ofta tycks interpunktion eller intonationsfras vara avgörande signaler för att språkhandlingen ska tolkas som sådan (Austin 1955, Teleman 1974, Krifka 2001, Potts 2005, de Vries 2009, Selkirk 2011, Halliday & Matthiessen 2014, Döring 2015, Ishihara 2022). Nedan ges några strukturer ur våra material, där det med stöd i litteraturen alltså borde vara möjligt att läsa in flera språkhandlingar (här avgränsade av interpunktion).

1. pratar med pat. diskuterar behandling
2. Pat ringer återbud, sjuk.
3. Inspekterar op-såret idag, helt oretat, ingen svullnad eller rodnad, välläkt.
4. Hypertoni, feber, bipolär.
5. nu kan jag göra det jag älskar: spela fotboll
6. Först och främst: validera hans känslor. 
7. Fotnot: Den tunna blå linjen är en symbol som används runt om i världen för att hylla polisen
8. Han säger att det kan vara ett fall för Justitiekanslern (JK)
9. Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) lovar att utrota (!) mäns våld mot kvinnor.
10. I förra veckan lade hon fram ett förslag om att förbjuda jämlikhetsmarscher (för hbtq-rättigheter) i Polen.
11. Så Englands bänk löser den här ettan – om det behövs. Bara spika på.

På det här seminariet vill vi diskutera språkhandlingsbegreppet och satsekvivalens och ställer en rad frågor: 

1. Är huvudsatsekvivalens detsamma som språkhandlingskraft?
   1. Hur beroende kan ett element vara av ett annat innan det inte längre utgör en egen språkhandling?
   2. Är språkhandlingskraft ett binärt eller skalärt begrepp? Kan ett led vara mer eller mindre språkhandlingskraftigt?
   3. Vad är det som avgör om ett språkligt uttryck är satsekvivalent eller har språkhandlingskraft?
      • Kan en språkhandling ha vilken form som helst? Hur är det med fortsättningskonstruktioner som delar subjekt eller finit?
      • Måste språkhandlingar alltid avgränsas grafiskt/prosodiskt? Är alla grafiskt/prosodiskt avgränsade uttryck språkhandlingar? Hur är det med uppräkningar och andra flerledade satsled?
   4. Är alla led som kan omkonstrueras till huvudsatser språkhandlingskraftiga?
      • Ska man alltid kunna rekonstruera en huvudsats från en fras för att denna ska tillskrivas språkhandlingskraft? 
      • Kan led utan språkhandlingskraft ta adverbiella fraser? Måste språkhandlingskraftiga led kunna ta adverbiella fraser?
      • Och som principiell fråga: kan man över huvud taget testa språkliga strukturer genom att manipulera dem (till exempel lägga till element), eller testar man inte längre samma struktur då?