Pompeji

Pompeji grundades på 600-talet f.Kr av en folkgrupp som kallas osker. Staden grundlades vid floden Sarnos mynning i Neapolis bukt. Under 500- och 400-talet var staden styrd av dels etrusker, dels av greker. År 89 f.Kr erövrades staden av Sulla, en romersk fältherre, som gjorde staden till en koloni för pensionerade soldater.

År 62 e.Kr. drabbades staden av en kraftig jordbävning vilket orsakade att stora delar av den förstördes. Återuppbyggnaden blev inte helt färdigt innan Vesuvius begravde staden i lava år 79 e.Kr. Detta har man konstaterat vid de arkeologiska utgrävningarna som har bedrivits där.

Vid utbrottet blev författaren Plinius d.ä ögonvittne till katastrofen och nedtecknade olika händelser under utbrottet. Dessa skildringar återfinns i hans systerson Plinius d.y.s brev till Tacitus. Där skildras bl.a. hur staden sveptes in och begravdes i ett 6-8 meter högt lager av lava, pimpsten och aska. Av stadens 20 000 invånare undkom de flesta, men många människor och djur blev kvar i sina hem, levande begravda i den heta lavan.Efter katastrofen insåg den romerske kejsaren Titus att staden inte gick att rädda och beslutade att låta den begravda staden förbli orörd. Vilket den också blev fram till slutet av 1500-talet då den av en slump upptäcktes när en vattenledning skulle grävas ned.