Platon

Platon, berömd grekisk filosof, levde 427–347 f.Kr. Han var född i Athen och tillhörde en aristokratisk familj. I sin ungdom tog han djupa intryck från Sokrates, en athensk gatufilosof, som gärna diskuterade moralfrågor. Platon påverkades också av pythagoreiska filosofer. På 380-talet f.Kr. grundade han en filosofskola, Akademien, strax utanför Athen, dit åtskilliga lärjungar sökte sig. Grundläggande för Platons filosofiska uppfattning är att verklig kunskap bara kan nås med hjälp av förnuftet; sinnesintrycken (syn, hörsel osv.) är bedrägliga. Förnuftets kunskapsobjekt antas existera separat i form av s.k. idéer. Det som finns i sinnevärlden är bristfälliga avbilder av dessa ideer men kan hjälpa förnuftet en bit på vägen till verklig kunskap. En människas moraliska handlande skall styras av det godas och det rättas idéer; om en människa har nått kunskap om vad som är rätt och gott, styr denna kunskap enligt Platon hennes handlande. Platon författade ett stort antal skrifter, de flesta i dialogform, där olika filosofiska frågor diskuteras; diskussionerna leder ofta inte fram till något entydigt svar. De mest kända är Sokrates försvarstal (Apologien), där Platons lärare Sokrates får förklara och försvara sitt sätt att leva, Gästabudet (Symposion), där vägen till kunskap om kärlekens rätta väsen diskuteras, samt Staten (Politeia), där ett program för ett idealsamhälle läggs fram.

Jerker Blomqvist

Sidansvarig: ingela.johanssonrom.luse | 2011-08-18