Bevingade ord från latinet

Antika författare, såväl grekiska som romerska, sammanfattade gärna egna och andras erfarenheter i en koncenterad form som inbjöd till eftertanke och inlärning. Det finns tusentals sådana bevingade ord, som uttrycker något slags levnadsvisdom, t ex:

Faber est suae quisque fortunae ("Var och en är sin egen lyckas smed"), Appius Claudius Pulcher, d. ca 275 f Kr.

Contumeliam si dices, audies ("Om man smädar, blir man smädad"), Plautus, d. 184 f Kr.

Sine Cerere et Libero friget Venus ("Utan bröd och vin fryser kärleken"), Terentius, d. 159 f Kr.

Ne quid nimis ("Måtta i allt!"), Terentius, d. 159 f Kr.

Silent leges inter arma ("Lagarna tiger när vapnen talar"), Cicero, d. 43 f Kr.

Vita vinum est ("Vin, det är livet"), Petronius, d. 66 e Kr.

Ferme acerrima proximorum odia sunt ("Inget hat är så bittert som hat mellan släktingar", Tacitus, d. ca 120 e Kr.

Odium numquam potest esse bonum ("Hat kan aldrig vara något gott"), Spinoza, d. 1677.