No title
I ett individualiserat och sekulariserat samhälle har frågor om mening, gemenskap och psykologiskt välmående aktualiserats inom såväl forskning som samhällsdebatt. Självtranscendens har föreslagits som en möjlig psykologisk resurs i denna kontext, men har i begränsad utsträckning undersökts i relation till kollektiv samhörighet och välmående i en svensk population. Syftet med föreliggande studie v
