Filetype
”De skäl som anförs i ’Tandläkarens olycka’ (NJA 2014 s. 364) rörande bevisbördans placering bygger i huvudsak på att ett påstående om försträckning står emot ett påstående av benefik karaktär …. De kan därför inte anses göra sig gällande med samma styrka när ett påstående om försträckning står emot ett påstående om betalning. […] Mot denna bakgrund finns anledning att i nu diskuterade fall falla
Författaren har i en tidigare artikel diskuterat Högsta domstolens praxis avseende bevisbördans placering i fordringsmål med utgångspunkt i rättsfallen ”Tandläkarens olycka” (NJA 2014 s. 364) och ”Terrys Restaurang” (NJA 2017 s. 1094). I artikeln presenteras bl.a. två alternativa tolkningar av rättsfallet ”Tandläkarens olycka”. Den 6 februari i år meddelade Högsta domstolen dom i NJA 2019 s. 23, ”
Rapporten er utarbeidet i forbindelse med FoU-prosjektet «Virkningene av voldsoffererstatning». Prosjektet har hatt som formål å gi økt kunnskap om virkninger, i betydning av bruker- og samfunnseffektene av voldsoffererstatningen.Oppdraget er gjennomført av Oxford Research. Prosjektleder har vært sjefanalytiker Tor Egil Viblemo ved Oxford Research og prosjektdeltakerne har vært Vegard Solhjem Knut
Detta kapitel behandlar ett rättsligt instrument, avtalet, utifrån ett empiriskt perspektiv. Syftet är tvåfaldigt; dels att lyfta fram en inom rättssociologin försummad regleringsform, dels att ge en bild av vilka forskningsuppgifter studiet av avtal kan föra med sig. Det finns väsentliga skillnader mellan avtal och lag som rättsliga instrument. Lag som bekant är föreskrivande och talar om vad som
