Grammatikseminarium 13 november: John Ankarström (Uppsala universitet) om "Det fornsvenska mittfältets syntax och semantik"

Torsdag 13 november gästas vi av John Ankarström, doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet, som kommer att tala om det fornsvenska mittfältets syntax och semantik.

Välkomna!

Det fornsvenska mittfältet (IP) har ägnats förhållandevis stor uppmärksamhet inom generativ grammatik, framför allt med avseende på närvaron eller frånvaron av V-till-I-flyttning (Platzack 1988; Falk 1993; Sundquist 2002; Håkansson 2011; Sangfelt 2019). Resten av mittfältet, till vänster om det finita verbet om I, har också varit föremål för diskussion, särskilt subjekts¬positionen [Spec,IP], som i fornsvenska antingen kan upptas av subjektet eller en s.k. kil (Pettersson 1988; Falk 1993, 2007; Ankarström 2023): thu seer at mit hws vil falla (subjekt, konstruerat ex.): gak oc oprät mit hws som thu seer at falla vil (kil, SFSS 22:328).

Den traditionella analysen är att det (bortsett från parentetiska inskott) bara finns utrymme i IP för ett preverbalt led: antingen subjektet eller kilen. Denna regel har dock vissa undantag. Sedan åtminstone de Boor (1922:198, 202ff.) är det känt att ett pronominellt subjekt kan räknas såsom ”inskjutet” före kilen (se även Platzack 1988), vilket resulterar i en ordföljd med två preverbala led: hanum ær han þiuf kallær (ÄVgL ÞB 16). Pronominella subjekt kan alltså flyttas till IP utan att räknas såsom stående i [Spec,IP]. Det finns skäl att tro att denna egenskap inte heller är begränsad till pronominella subjekt, utan även gäller icke-agentiva subjekt i t.ex. passiva satser (Ankarström, inskickad): suat the messan eigh far siwngas for warfru altare (SDHK 16351, 1404).

Med andra ord framträder en typologi av led som kan flytta till det fornsvenska mittfältet, antingen till subjektspositionen – vanligt NP-subjekt, kil – eller till en position ovanför subjektspositionen – pronomen, icke-agentivt NP-subjekt. I mitt föredrag kommer jag att diskutera hur denna typologi kan förstås såsom orsakad av olika tidigare föreslagna syntaktiska och semantiska principer (Wallenberg 2009; Diesing 1992). Jag kommer också att visa hur detta löser tidigare oförklarade frågor i svensk ordföljdshistoria och fördjupar vår förståelse av s.k. slutställning av finit verb. Slutligen vill jag utifrån de olika typerna av flyttning till mittfältet resonera om ”drivkrafterna” bakom syntaktisk flyttning över lag.

REFERENSER
Ankarström, John (2023). Kilkonstruktionen och kilhierarkins syntaktiska villkor under yngre fornsvenska och äldre nysvenska. Masteruppsats. Uppsala universitet. URL: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-510760.
 

Ankarström, John (inskickad). Grammatisk teori och svensk empiri: Hypotesen om rik kongruens i praktiken. Inskickad till Studier i svensk språkhistoria 18.
 

De Boor, Helmut (1922). Studien zur altschwedischen Syntax in den ältesten Gesetztexten und Urkunden. Breslau: M & M Marcus. 214 s.
 

Diesing, Molly (1992). Indefinites. Linguistic Inquiry Monographs 20. Cambridge, Mass.: MIT Press. 175 s.
Falk, Cecilia (1993). Non-referential subjects in the history of Swedish. Lund: Department of Scandinavian Languages. 350 s.
 

Falk, Cecilia (2007). Kilkonstruktion och ordföljd i äldre fornsvenska. I: Studier i svensk språkhistoria 9: Det moderna genombrottet – också en språkfråga? Utg. av Lars Wollin, Anna Saarukka & Ulla Stroh-Wollin. Skrifter från Svenska institutionen vid Åbo akademi 5, s. 90– 98.
 

Håkansson, David (2011). Bisatsledföljden i äldre svenska – variation eller förändring? I: Arkiv för nordisk filologi 126, s. 93–140.
 

Pettersson, Gertrud (1988). Bisatsledföljden i svenskan eller Varifrån kommer BIFF-regeln? I: Arkiv för nordisk filologi 103, s. 157–180.
 

Platzack, Christer (1988). Den centralskandinaviska bisatsordföljdens framväxt. I: Studier i svensk språkhistoria. Utg. av Gertrud Pettersson. Lund: Lund University Press, s. 241–255.
 

Sangfelt, Adrian (2019). Syntaktiska strukturer i tiden: OV- och bisatsledföljd i svenskans historia. Studia philologiae Scandinavicae Upsaliensia 20. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. 332 s.
 

Sundquist, John D. (2002). Morphosyntactic change in the history of the Mainland Scandinavian languages. Diss. Indiana University. 389 s.
 

Wallenberg, Joel C. (2009). Antisymmetry and the conservation of c-command: Scrambling and phrase structure in synchronic and diachronic perspective. Diss. Philadelphia: University of Pennsylvania. 307 s. URL: http://repository.upenn.edu/edissertations/77/ (hämtad 2024-11-09).