lu.se

Språk- och litteraturcentrum

Humanistiska och teologiska fakulteterna | Lunds universitet

Augustinus

Augustinus, som lade grunden för både teologi och filosofi i medeltiden, är västerlandets mest betydande teolog och en av kyrkans fyra stora kyrkolärare. Han fick avgörande betydelse även för reformationen. Hans Confessiones (Bekännelser) brukar betraktas som den första psykologiska självbiografin. Han har också kallats "Den första moderna människan".

Augustinus föddes i Tagaste i Nordafrika. Fadern, Patricius, var en romersk ämbetsman. Modern Monica, en hängiven kristen, fick stor betydelse för sonens uteckling.

I Kartago studerade han retorik och juridik. Genom läsning av Cicero väcktes hans intresse för filosofi. Han ville ge Kristi person en plats i sanningssökandet. Men den nordafrikanska kyrkan avvisade alla försök att förena tro och filosofi. Som lärare i vältalighet i Milano fann han i en kristen nyplatonism en väg att förena tro och filosofi. Han lyssnade till predikningar av kyrkofadern Ambrosius. Både denne och nyplatonismen hyllade ett asketiskt och jungfruligt liv, som var oförenligt med det liv Augustinus förde tillsammans med en konkubin.

År 386 inträffade hans berömda omvändelse. I en trädgård hörde han ett barn sjunga "Tolle, lege, tolle, lege - tag och läs! Han tog Bibeln, slog upp den och fick ögonen på Romarbrevet 13:13: "Låt oss föra en hövisk vandel ... inte i otukt och lösaktighet ... Ikläd er fastmer Jesus Kristus". Augustinus beslöt då offra sexualliv, karriär och social status till förmån för ett kristet filosofiskt sanningssökande. Han döptes av Ambrosius påsken 387, ordnade ett klosterliv i sin födelsestad en tid och levde där. Senare blev han biskop i Hippo.

I hans mest kända verk Confessiones (Bekännelser) ingår den kända bönen "Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig."

Det mest originella av hans filosofiska verk är De Trinitate (Om Treenigheten), skrivet under perioden 399-419 i 15 volymer. Där försöker han visa att treenigheten i Gudsbegreppet, Fader, Son och Ande, motsvaras av en treenighet hos människan som Guds avbild: minne (självmedvetande), intellekt och vilja (kärlek).

Mot slutet av sitt liv (413-427) skrev Augustinus De Civitate Dei (Om Gudsstaten). Det romerska väldet skakades då av vandalers plundringståg och västgotisk invasion. I detta verk ställs alla som älskar Gud och är medborgare i Guds rike mot gudsfrånvändhet och maktlystnad.

Augustinus var en betydande exeget. Det finns 500 predikningar bevarade av hans hand. Hans inflytande sträcker sig över konfessionsgränserna; han har grundlagt medeltidens katolska teologi men även 1500-talets reformationsteologer bygger på honom. Vetenskapligt-kulturellt har han lyft den antika bildningstraditionen in i ett kristet sammanhang, där det filosofiska sanningssökandet får plats i en kristen reflexion. Han har också brutit väg för en västerländsk mystik. Framför allt i skriften Enchridion men också i andra dogmatiska, etiska och exegetiska skrifter har han behandlat centrala kristna ämnen som läran om synd och nåd och om den fria viljan. Allt som allt finns över hundra verk bevarade.

Elisabet Göransson