lu.se

Språk- och litteraturcentrum

Humanistiska och teologiska fakulteterna | Lunds universitet

Om att studera latin

Det latinska språket har alltid spelat en central roll i den europeiska kulturen. Ämnet latin ger de kunskaper och färdigheter som krävs för att läsa, förstå och uppskatta poesi och prosa från olika tidsperioder.

Första terminen är undervisningen främst inriktad på att träna upp läsfärdigheten: De studerande läser parallellt både en grammatikkurs och vissa prosatexter, nämligen dels en antologi som är tematiskt uppbyggd och ger inblickar i olika delar av romerskt samhällsliv, dels läser man hela texter av Caesar, Cicero och Sallustius. Terminen avslutas med en poesikurs (dikter av Catullus och ett urval av Ovidius).

Andra terminen läses inte bara antika texter (Livius, Seneca, Tacitus och Horatius) utan också latinska texter från medeltiden och nya tiden. Den senare kursen har en stark slagsida mot texter med svensk anknytning (t ex Rimberts och Adams av Bremen bidrag till vår kunskap om Sveriges äldsta historia och naturligtvis Heliga Birgitta och Carl von Linné).

Tredje terminen ägnas till hälften åt en textkurs och en kurs där man övar sig i att översätta till latin. Andra halvan upptas av uppsats om ett latinskt ämne (själva uppsatsen skrivs på svenska). Under senare år har det skrivits uppsatser om Sulpicia (den enda kvinnliga poeten på latin), Catullus, Vergilius, Martialis, Gregorius av Tours, Heliga Birgitta, tillämpningen av den kanoniska rätten, teoretiserandet bakom det på 1600- och 1700-talet (liksom nu) så populära utlandsstuderandet, den svenska poeten Sophia Elisabet Brenner, Linnélärjungen Daniel Rolander som for till Surinam m m. Uppsatserna finns tillgängliga på biblioteket på Klassiska institutionen.

Man hör ofta kommentaren att man inte behöver kunna latin därför att det finns översättningar. För det första stämmer det inte. Bara en mycket liten del av alla texter finns översätta, och översättningarna gör inte originalen rättvisa fullt ut, isynnerhet inte förstås när det gäller poesi. För det andra måste man, även om det råkar finnas en översättning, kunna gå till originaltexten och förstå hur den bevarats till vår tid. Hur viktigt det är, kan illustreras med ett litet svenskt exempel hämtat från Heliga Birgittas Uppenbarelser: Det gäller ett yttrande av Gud Fader själv till Birgitta. Enligt den moderna översättningen (av Tryggve Lundén) uppmanar Gud Birgitta att "lämna själens rikedomar och samla dygder" (bok 1, kap. 32). Man skulle vänta sig att Gud uppmanar Birgitta att söka själens rikedomar. I den gamla tryckta latinska förlaga som översättaren använt står det förvisso "Debes animi relinquere diuicias et congregare virtutes", så i detta fall finns det ingen anledning att skjuta på översättaren. Men har Birgitta verkligen tillskrivit Gud ett så konstigt och motsägelsefullt yttrande? Själens rikedomar borde väl vara samma sak som dygder? Nu finns Birgittas uppenbarelser bevarade i ett antal medeltida handskrifter. Vid en kontroll av dessa finner man att det på detta ställe inte står "animi" (själens) utan ett helt annat ord, "enim" som betyder "nämligen". Det Gud säger till Birgitta är i själva verket: "Du bör nämligen lämna rikedomarna och samla dygder" och det är ju en fullt rimlig kristen levnadsprincip. Konstigheten visade sig i detta fall alltså bero på ett banalt feltryck i den tryckta upplagan som kan korrigeras om man går till handskrifterna. Det här exemplet visar inte bara att man måste kunna gå tillbaka till latinet utan också att det är viktigt att ha tillgång till bra texter av de författare man vill läsa, och det har vi lyckligtvis när det gäller Heliga Birgitta, eftersom det finns moderna utgåvor som baserar sig på en metodisk genomgång av handskrifterna i fråga.

Prova på att studera latin

Om du vill ha en introduktion till latinet och den romerska kulturen, så kan vi rekommendera nedanstående hemsida. Du får gärna höra av Dig till oss om Du behöver hjälp med något latinskt.