Copyright David Håkansson

Startsida

Studenter berättar

Om Island

Om isländska

Jämför isländska och svenska

Om utbildningen i Lund

Länkar

Till Nordiska språk

Jämför isländska och svenska

Här har vi samlat ihop några olika texter från både ny- och fornisländska och ny- och fornsvenska.
Det finns tre texter som alla är skrivna på minst två av dessa språk och/eller språkstadier. Texterna är:

Völuspá (fornisländska):

Völuspá (modern isländska):

Sér hón upp koma
Oðro sinni
iOrð ór ægi
iðiagrœna;
falla forsar,
flýgr Orn yfir,
sá er á fialli
fiska veiðir.

Sér hún upp koma
öðru sinni
jörð úr ægi
iðjagræna;
falla fossar,
flýgur örn yfir,
sá er á fjalli
fiska veiðir.

(Bokstaven O ska egentligen skrivas o med hake under, och den låter ungefär som ett å.)

Fader vår

Fornisländska Modern isländska Fornsvenska Modern svenska
Faðir Vor,
sá þú ert á himnum.
Helgist nafn þitt.
Til komi þitt ríki.
Verði þinn vili,
svo á jOrðu
sem á himni.
Gef oss í dag
vort dagligt brauð.
Og fyrirlát oss
vorar skuldir,
svo sem vér fyrirlátum
vorum skuldunautum.
Og inn leið oss eigi í freistni.
Heldr frelsa þú oss af íllu:
þvíat þitt er ríkit,
máttr og dýrð
um aldir alda.
Faðir vor,
þú sem ert í himnunum:
helgist nafn þitt.
Komi ríki þitt.
Verði vilji þinn,
svo á jörðu
sem á himni.
Gef oss í dag
vort daglegt brauð;
Og gef oss upp
skuldir vorar,
svo sem vér og höfum gefið
upp skuldunautum vorum.
Og leið oss ekki í freistni,
heldur frelsa oss frá illu.
Því þitt er ríkið
og mátturinn og dyrðin
að eilifu.
Fadhir war
i himiriki,
hælecht hauis þit namn.
til kom os þit rike.
Wardhe þin wili
hær i iordhriki
swa sum han wardir i himiriki, wart daglict bröd
gif os i dagh.
oc firilaat os
waræ misgærningæ.
swa sum wi firilaatum þem
sum brutlikir æru wider os.
oc laat os æi ledhæs i frestelse.
Vtæn frælsæ os af illu.
Fader vår,
som är i himmelen.
Helgat vare ditt namn,
tillkomme ditt rike.
Ske din vilja
såsom i himmelen
så ock på Jorden.
Vårt dagliga bröd
giv oss idag,
och förlåt oss
våra synder,
såsom ock vi förlåta dem
oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt,
och makten, och härligheten
i evighet.

Text om vikingar


från IGLO-projektet

Modern isländska

Modern svenska

Víkingarnir voru norrænir sæfarar sem voru uppi á níundu, tíundu og byrjun elleftu aldar, á tímabili sem er kallað víkingaöld. Víkingarnir voru heiðnir og urðu ekki kristnir fyrr en um 1000. Guðir þeirra nefndust æsir og þeim voru færðar fórnir á blótum, en þau voru eins konar trúarhátíðir. Fjórir þessara guða voru Týr (eða Tiwaz), Óðinn (eða Wotan), Þór og Frigg en af nöfnum þeirra eru leidd heiti fjögurra vikudaga: Tuesday (þriðjudagur), Wednesday (miðvikudagur), Thursday (fimmtudagur) og Friday (föstudagur). Mánuðirnir báru líka nöfn þeirra en Norðurlandabúar nota nú latnesk orð yfir mánuðina: janúar, febrúar, mars o.s.frv.

Margir víkingar sigldu út í heim á langskipum sínum, eða drekum, alla leið til Ameríku og Miklagarðs (Constantinople). Skip þeirra höfðu tiltölulega flatan botn svo að þeir gætu siglt nálægt ströndinni og upp grunnar ár. Í Vesturheimi hittu þeir fyrir indíána og í Austurlöndum hittu þeir fyrir araba. Þeir notuðu stjörnur sem áttavita á Atlantshafinu og árið 1000 steig Leifur Eiríksson fæti á ameríska grund og fjörutíu árum síðar komst Ingvar víðförli til suðurstrandar Kaspíahafs. Á þennan hátt komust smákóngar í kynni við fjarlæg lönd. Á stórum svæðum í Englandi giltu dönsk lög og þessi svæði voru því kölluð Danalög. Keisarans í Miklagarði var gætt af víkingum sem mönnum stóð uggur af. Þeir báru sérstakar axir og voru því kallaðir „villimennirnir með axirnar“.

Heima fyrir lifðu víkingarnir einföldu lífi. Þeir ræktuðu rúg á ökrunum og voru með kýr sem gáfu af sér mjólk, svín sem gáfu af sér svínakjöt og kindur til að fá ull. Þeir sem bjuggu meðfram ströndinni veiddu fisk. Þeir bjuggu yfirleitt í langhúsum sem gátu hýst margar fjölskyldur. Til dæmis gátu þrír eða fjórir bræður búið saman með fjölskyldum sínum í einu stóru húsi.

 

Vikingarna var skandinaviska sjöfarare som levde på 800, 900- och början av 1000-talet, det man kallar vikingatiden. Vikingarna var hedningar och blev inte kristna förrän cirka år 1000. Deras egna gudar kallades asar, och dessa gudar offrade vikingarna till vid bloten, en sorts religiös offerhögtid. Fyra av dessa gudar var Tyr, Oden, Tor och Frigg som har givit namn åt fyra av veckans dagar: tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Även månaderna hade egna namn, men nu använder skandinaverna de romerska namnen för månaderna: januari, februari, mars etc.

Många vikingar seglade ut i världen, i sina långskepp, eller drekkar, till Amerika och till Konstantinopel. Deras skepp hade relativt flata bottnar, så att de kunde segla nära kusten och uppför grunda floder. I väster mötte de indianer, och i öster mötte de araber. Ute på Atlanten navigerade de efter stjärnorna, och år 1000 satte Leif Eriksson sin fot på amerikansk jord, och fyrti år senare drog Ingvar den vittfarne iväg till Kaspiska havets södra strand. Lokala kungar hade på detta sätt kontakt med länder långt borta. I stora delar av England gällde den danska lagen; området kallades också Danelagen. I Konstantinopel hade kejsaren ett fruktat garde som bestod av vikingar. Efter sina speciella yxor kallades de ”de yxbärande barbarerna”.

Hemma levde vikingarna relativt enkelt. De sådde råg på fälten och hade kor som gav mjölk, svin som gav fläsk, och får som gav ull. De som bodde vid kusterna fångade fisk. De bodde ofta i långhus som kunde rymma flera familjer. Tre eller fyra bröder kunde till exempel bo med sina familjer tillsammans i ett stort hus.

Denna sida är skapad av Studeranderådet vid Nordiska språk.