lu.se

Språk- och litteraturcentrum

Humanistiska och teologiska fakulteterna | Lunds universitet

Den konstnärliga utsmyckningen vid Språk- och litteraturcentrum

Syntax

Vid huvudingången möts besökaren till Språk- och litteraturcentrum av Kirsten Ortweds svartpatinerade bronsskulptur Syntax med ett citat från Horatius Ars poetica:

Multa renascentur quae iam cecidere cadentque
quae nunc sunt in honore vocabula, si volet usus,
quem penes arbitrium est et ius et norma loquendi.
(2.38)

(Många föråldrade ord skall återupplivas, och många,
som nu står högt i gunst, skall falla, om bruket så kräver,
vilket har bestämmanderätt och ger normen för språket.)

(citat och översättning hämtad från G. Bendz och N. Guterman Latinska sentenser och citat, sid 178-179)

Section

Vid Bibliotekshusets gavel mot Sölvegatan finns ytterligare en bronsskulptur av Kirsten Ortwed, Section, med texten:

"Verba volant. Scripta manet"

Denna korta variant av "Verba dicta volant. Littera scripta manet" (De talade orden flyger. Den skrivna bokstaven består.) har väckt en del diskussion.

Kirsten Ortwed (f. 1948) är dansk skulptör och har i Sverige främst blivit känd för sitt monument över Raoul Wallenberg på Nybroplan i Stockholm.

Västkustbränsle

På plan 2 i biblioteket finns en oljemålning av Jarl Ingvarsson, Västkustbränsle (2004). Jarl Ingvarsson (f. 1952) är sedan mitten av 1980-talet en av landets mest uppmärksammade målare.

Demontering 1-3

I bibliotekets tidskriftsavdelning finns verk av Heléne Svensson, Demontering 1-3 (2002), goache på papper och här finns även ett utrymme för tillfälliga utställningar.

Textcitat

På de tre våningsplanen i Bibliotekshuset består väggen söderut av en brandvägg i betong. I nedsänkningar i betongen har plexiglasskivor med textcitat av bl.a. Augustinus, Wittgenstein, Olaus Petri och Virginia Woolf monterats.

På entréplanets tre första plexiglasskivor finns en dikt av Niklas Törnlund, Sol och skugga – prolog till ett spadtag, som skrevs just till det första spadtaget 13 november 2002:

Sol och skugga – prolog till ett spadtag

Det finns ett hus som inte finns.

Det finns en ritning,
partituret till det ouppförda:
startrampen för morgondagens insikter,
de små, de oerhörda.
Och de mänskliga mötenas musik.

Det finns en plats under den kallnande himlen
där fallna lönnlöv brister ut i gula skalor
och råkor intrigerar på hög nivå.
En plats där jordhögar välts upp ur marken
som gamla teorier ur länge sedan svunnen humaniora.
Övergivna, överskridna är de fyllnadsmassor
under våra dagars tankegångar. Mellan ett
lantmätarstativ och staplarna av isoleringsblock
anar jag de äldre lagren i teoriernas kompost...

Här skymtar Tegnér den yngres tes
om språkets makt över tanken: en självklarhet idag,
en hel installationsföreläsning år 1880.
Och byggtomtens lera ger näring
åt Carl August Hagbergs liknelse
om språket som "en levande organism"
– för oss en fullt plausibel formulering
i en förströdd konversation!
Då, i det stora ordens tid, tog varje formulering
sig själv på blodigt allvar, och diktens välljud
simulerade samhällsordningens förmenta harmoni.
Det var de eviga sanningarnas korta sejour.

Jag träffade en gång en före detta SS-officer.
Vi kom att tala om hans hemlands gamla tradition
av kultur och bildning. Den ofrånkomliga frågan
trängde sig över mina läppar: Innebar den då
inte någon form av skydd mot skändligheterna?
Hans blick var fast och grå, hans svar det enda tänkbara.
Han sa: Nej. Och jag glömmer det aldrig.

Det är ekot av detta nej som nu får mig att säga
att civilisation är både sol och skugga.
Att kunskap inte kommer armerad med moral;
att vars och ens hjärta måste slå liv i vetenskapen.
Låt därför SOLvindar av energi från detta centrum
slungas ut i alla riktningar!

De mänskligaste av vetenskaper ska mogna här.

Den som begrundar berättelserna om vår mångfald,
våra motsägelser och möjligheter.
Den som är vetandet om själva vetandet.
Och alla de som slår fast vilka betydelser vi tillskriver
det sätt vi människor får luften att vibrera
på sin väg ut ur vår kropp och mun...
Vad kan vara viktigare än språket,
tankens operativsystem?

I ordet är begynnelsen.

Niklas Törnlund
13 november 2002