lu.se

Språk- och litteraturcentrum

Humanistiska och teologiska fakulteterna | Lunds universitet

Ämnesbeskrivning

Semiotiken, ofta uttydd som vetenskapen om betydelserna, brukar i regel återföras på två källor, den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirce och den schweiziske språkvetaren Ferdinand de Saussure.

Framför allt den senare traditionen har genomgått en rik utveckling under vårt sekel, under de första decennierna i Ryssland och i Tjeckoslovakien, på 50 och 60-talet i Frankrike och Italien, sedan i hela Europa, med tyngdpunkter i Tyskland, Belgien, Danmark, Polen och Spanien, och i resten av världen, i synnerhet i USA och Latinamerika. Numera kan Peirces krav på filosofisk stringens sägas ha ingått en förening med den empiriska vändningen hos Saussure.

Allmänt sett är semiotiken ett synsätt: det som frågar efter hur något blir bärare av vissa betydelser. En uppgift för semiotiken är då att utforma kriterier för att skilja olika tecken och andra betydelser åt. Relativt välkända exempel är Peirces trikotomi ikon/index/symbol och motsatsparet digitalt/analogt. Båda visar sig emellertid otillräckliga om också inte helt inadekvata vid konfrontationen med verkligt existerande betydelsesystem.

En anledning till detta är att ett och samma tecken i ett enda system kan visa sig spela flera roller samtidigt: en bild kan föreställa något, ge uttryck för något, hänvisa till sin egen materialkaraktär, anspela på något, och vara metafor eller något annat slags indirekt tecken för något annat. Eftersom semiotiken syftar till att finna allmänna regler och regelbundenheter försöker den beskriva dessa fenomen som generella funktioner i något slags system.

Sådan generella funktioner förändras emellertid av de sammanhang i vilka de uppträder. Det är därför också en uppgift för semiotiken att beskriva såväl likheter och olikheter mellan olika sätt på vilka betydelser förmedlas som samverkan mellan dessa uttrycksformer (talat och skrivet språk, gester och mimik vid ett samtal och inom ramen för en teaterföreställning eller en film, vad som kan förmedlas och/eller simuleras i nya medier som datorkommunikation, etc.). Till skillnad från den tidigare semiotikens mera abstrakta närmande till denna problematik studerar den s.k. kultursemiotiken samverkan och likheter mellan olika betydelsesystem i historiskt föreliggande kulturer.

 

Cette page en français

Esta página en español