lu.se

Språk- och litteraturcentrum

Humanistiska och teologiska fakulteterna | Lunds universitet

Vision och målsättning

Lunds universitets författarskola strävar efter att vara en författarskola snarare än en skrivarkurs. Utbildningens viktigaste mål är därför att varje kursdeltagare efter avslutad utbildning ska ha skrivit en bok av hög kvalitet och att förbereda studenterna för den verklighet som författare som väntar dem efter författarskolan.

• Det främsta kriteriet för bedömning av det egna skrivandet är litterär kvalitet. Både för att antas och för att godkännas på utbildningen måste kursdeltagarna med andra ord ha skrivit alster av en viss lödighet. ”Kvalitet” innebär emellertid inte en begränsning till vissa genrer. Även om kriterierna för att bedöma en barnbok inte är desamma som för att bedöma en diktsamling för vuxna eller en deckare, så finns det i alla genrer bättre och sämre litteratur.

• Begreppet ”litteratur” ska tolkas brett och omfattar inte bara romaner, drama och lyrik, utan också litterärt skrivna reseskildringar, biografier, självbiografier, essäer, såväl för barn och ungdom som för vuxna. Däremot ingår inte vare sig typisk journalistisk eller vetenskaplig text. Båda dessa genrer är väl tillgodosedda utbildningsmässigt, även vid Lunds universitet. Genrer som kräver uttolkare eller framförare, exempelvis filmmanus, dramatik eller sångtexter, kan inte heller blir föremål för examensarbeten på författarskolan. Däremot kan de ingå i utbildningen som övningar för att bredda studenternas skrivrepertoar. 

 • Författarskolan är en konstnärlig/estetisk utbildning, men den är samtidigt en akademisk utbildning eller, som vi brukar sammanfatta det, ”en konstnärlig utbildning på vetenskaplig grund”. För författarskolan innebär detta exempelvis att gruppen av lärare och handledare består av såväl akademiker som yrkesverksamma författare. Innehållet i kurserna är så långt möjligt baserat på kunskaper och metodik hämtade från olika relevanta vetenskaper, främst språk- och litteraturvetenskap, både i svenska och i främmande språk. Det kan gälla så varierande ting som berättarteknik, kärleksromanen, hur man gör bakgrundsresearch eller litteraturhistoria. Viktigt är också att kursdeltagarna blir medvetna om skillnaderna i mål och medel mellan vetenskap och konstnärligt skapande, vilket bland annat tar sig uttryck i ett mindre uppsatsarbete på kandidatnivå och en fullfjädrad magisteruppsats i litterärt skapande för dem som fortsätter på den nivån. 

• Författarskolan vill försöka hjälpa varje kursdeltagare att utveckla sin särskilda begåvning, originalitet och förmåga. Därmed också sagt att författarskolan vill främja mångfald, nyskapande och nytänkande, både estetiskt och existentiellt/idémässigt. Det är därför som författarskolan inte har eller vill ha någon gemensam litterär och estetisk plattform. Tvärtom uppmanas varje lärare och varje handledare att försvara och argumentera för sin estetiska grunduppfattning.

• Författarskolan ser författarens i samhället som en levande kraft som inte bara sitter på sin kammare och skriver böcker, utan som också deltar i uppläsningar, gör skolbesök och på olika sätt arbetar för att främja läsandet och litteraturen i olika sammanhang. I utbildningen ingår därför också träning i att uppträda och i att tala om litteraturen, sin egen såväl som andras.

• Författarskolan fäster särskild vikt vid villigheten att se skrivandet som en ständig process för att skriva bättre och än bättre. En gemensam utgångspunkt för samtliga lärare och handledare är att författande till stor del består av ihärdigt arbete och hantverk, men också att det inte finns några säkra metoder, annat än tumregler och erfarenhet, för hur man ska åstadkomma bra och angelägen litteratur. Om det är något som förlag snabbt kan bli ense om så är det just att det inte finns några recept för hur god litteratur ska skrivas. Inte ens för att skriva bästsäljande populärlitteratur, som i hög grad bygger på schabloner och stereotyper, är det möjligt att ge tillförlitliga anvisningar. Den som antas till författarskolan måste alltså lära sig konsten att bedriva självkritik för att hela tiden försöka närma sig ett ouppnåeligt ideal.Till skrivandet som process hör också att se läsandet av andra författare som något oundgängligt. Om man skulle ange något som i stort sett alla seriösa författare har gemensamt, så är det just att de ständigt läser andra böcker än sina egna. 

• Att skriva, i synnerhet skönlitteratur, är ofta personligt och självutlämnande. Att bli läst och kritiserad kan därför av somliga upplevas som obehagligt eller till och med traumatiskt. Stor vikt läggs därför inom författarskolan på att var och en ska kunna ge och ta kritik på ett sätt som befrämjar och berikar det egna skrivandet. Obotliga ensamvargar kan också bli författare, men de behöver knappast gå en utbildning som i mångt och mycket bygger på ömesidig hjälp till självhjälp. De som väljer att gå författarskolan måste därför vara beredda på att lämna ut sina manus till granskning, inte bara av handledare, utan också av andra kursdeltagare. Just därför är det en oomkullrunkelig etisk princip är att ingen ska behöva schavottera för en text som är under bearbetning. Samtidigt är det en lika grundläggande princip att all kritik ska vara uppriktig, solidarisk, konstruktiv och … sträng. 

• Att vara författare är i dagens samhälle inte bara att skriva texter. Det är också att vara en del av ett litterärt och kulturellt kretslopp vars villkor det är viktigt att känna till om man vill vara författare. En av Författarskolans målsättningar är därför att varje kursdeltagare efter avslutad utbildning ska ha en både realistisk och kritisk syn på sin egen och andra författares roll och möjligheter i dagens samhälle, juridiskt, ekonomiskt, pyskologiskt och socialt. Till detta hör också att kursdeltagarna inte bara ska ha kunskaper om de regler som gäller beträffande upphovsliga rättigheter, utan också att de ska vara beredda att försvara dem om de hotas. Det måste vara en självklarhet för dem som går författarskolan att inte ägna sig åt piratkopiering, plagiering eller andra aktiviteter som underminerar författares möjligheter att livnära sig på sin konst.