Centre for Languages and Literature

The Joint Faculties of Humanities and Theology | Lund University

Forskning

Tyska

Språkvetenskaplig forskning

Forskningen i tyska språket vid Lunds universitet går tillbaka på en hundraårig tradition. Efter en lång period med fokus på språkhistoria och textfilologi har forskningen under de senaste fyra decennierna huvudsakligen varit inriktad på den moderna tyskan och på utveckling av mera allmängiltiga lingvistiska teorier. Genom forskningsprogrammet "Sprache & Pragmatik" har ämnet fått en stark teoretisk forskningsprofil och blivit välkänt både i Sverige och internationellt.

Den aktuella forskningen vid SOL-centrum anknyter till denna forskningstradition och utvecklar den på följande sätt:

  • Vi kombinerar den strukturellt orienterade generativa lingvistiken med insikter från kognitivt resp. pragmatiskt förankrade teorier. Syftet är att förklara språkliga strukturers relation till kognitiva/konceptuella förutsättningar och till språkanvändningen. Denna teoretiska inriktning har visat sig särskilt fruktbar för forskning inom informationsstruktur och olika grammatiska kategorier.
  • Vi fokuserar på kontrastivt relevanta språkliga fenomen, framför allt jämförelser mellan tyskan och svenskan. Flera arbeten och pågående projekt inkluderar dock även jämförelser av tyskan med flera andra språk såväl som typologiska studier.
  • Förutom undersökningar av den moderna tyskan (i jämförelse med svenskan och andra språk) problematiseras i flera arbeten den diakrona aspekten. Denna anknyter till den övergripande frågan hur språkliga strukturer varierar i tid (språkhistoriskt) och i rum (typologiskt).

Vi eftersträvar en koppling mellan stark teoretisk orientering och olika praktiska tillämpningsområden. Eftersom tyskan är ett främmande språk i Sverige är det också relevant att undersöka andraspråksinlärning. Den kontrastiva inriktningen på vår forskning har också nära anknytning till översättningsrelaterade frågor och därmed en naturlig koppling till SOL-centrums översättarutbildning.

Kontrastiva studier i en teoretisk ram är av betydelse också för den praktiska språkundervisningen. Vårt mål är att utveckla studiet av den inte alltid okomplicerade tyska grammatiken från att vara mekanisk träning till att bli ett spännande äventyr i teori och praktik.

Den starka teoretiska forskningsinriktningen gynnas av ett omfattande och aktivt samarbete inom SOL-centrum. Som exempel kan nämnas GRIMM-gruppens samarbete och andra gemensamma forskningsprojekt, olika typer av forskningsseminarier, arrangerandet av konferenser (GLOW, ICSH10) samt gemensam forskarhandledning. Viktig är även anknytningen till en stark internationell forskningsmiljö.

Den aktuella forskningen inom tyska språket vid SOL-centrum spänner över ett brett område och kan indelas i följande forskningsfält:

Studier i grammatiska kategorier

I fråga om verbets grammatiska kategorier genomförs studier som rör samspelet mellan aspekt, tempus, modus och genus verbi (aktiv vs. passiv) – ett forskningsfält som har stor aktualitet i modern lingvistisk forskning. Dessa morfologiska kategorier är viktiga uttryck för motsvarande konceptuella kategorier (som aspektualitet, temporalitet och modalitet). Vår viktigaste forskningsfråga i detta sammanhang är på vilket sätt det konceptuella innehållet återspeglas i språkspecifika strukturer. Våra kontrastiva undersökningar visar att korrelationen mellan morfologiska och konceptuella kategorier inte är absolut och att sambandet mellan form och konceptuellt innehåll är språkspecifikt.

Intressant är här en kategori som aspekt där båda språken saknar ett morfologiskt verbalparadigm, men ändå vart och ett med delvis olika medel kan uttrycka aspektualitet. Frågorna som ställs i samband med aspekt är främst vilka typer av aspektuella markörer de olika språken väljer, vad som styr detta val samt hur kasusmorfologi påverkar tolkningen av aspektuellt innehåll i en sats resp. proposition.
     Särskilt fokus ligger i detta sammanhang på den aspektuella kategorin "progressivitet". Även om svenskan och tyskan traditionellt inte räknas som aspektspråk, har språken dock gemensamt att de använder mer eller mindre grammatikaliserade progressivmarkörer (som t ex "am"+infinitiv i tyskan, "hålla på" i svenskan). Jämfört med engelskans fullgrammatikaliserade morfologiska kategori "the progressive form" är progressivmarkörernas användning klart mer begränsad i dessa språk.
     Ett annat område behandlar olika uttrycksformer för imperfektivitet i tyskan och svenskan. Här har franskans imperfektiva tempus imparfait varit utgångspunkt för en empirisk översättningsstudie.
     Kasusmarkeringens relevans för uttryck av aspektualitet har framför allt problematiserats utifrån dativens perspektiv.
     Aspekt undersöks också ur ett diakront perspektiv i en pågående avhandling om verbala prefix och deras relevans för aspektuell komposition. Undersökningen genomförs inom den teoretiska ramen "Distributed Morphology".

En ännu mer påfallande skillnad mellan tysk och svensk verbmorfologi finns i indirekt tal. Skriven tyska använder här ofta konjunktiv, en möjlighet som saknas i svenskan. Forskningsfrågan är därför vilka kompensationsstrategier svenskan använder för att uttrycka motsvarande innehåll.
     Hittills har undersökningen fokuserat på strategin att i svenska återge tyskans konjunktiv med presens i direkt tal. Undersökningen kommer att utvidgas till att omfatta ett antal andra strategier som översättare kan använda sig av.
     Skillnaden mellan svenskan och tyskan i samband med konjunktiv har också undersökts i en avhandling utifrån ett omfattande material från svensk och tysk press. Konjunktivanvändningen visar sig vara mycket utbredd i tysk press för återgivning av indirekt tal medan det är betydligt svårare att i svenskan göra distinktionen mellan direkt och indirekt tal.

Slutligen finns skillnader även i de fall då båda språken förfogar över en viss grammatisk kategori. Detta är fallet i samband med tempus och genus verbi (aktiv vs. passiv) där språkens likheter i formell realisering inte betyder att formalternativen överlappar helt innehållsmässigt. De formella likheterna är störst i fråga om tempus medan det ifråga om passivbildning finns en viktig skillnad i det att svenskan till skillnad från tyskan även förfogar över en syntetisk passivvariant, s.k. s-passiv.
     I samband med tempus har skillnaderna mellan svenskan och tyskan uppmärksammats mest i samband med imperfekt- och perfektformens funktionsområde. Även presensanvändningen visar olikheter i de två språken eftersom presens i svenskan verkar vara en viktig strategi för att återge tyskans referatkonjunktiv.
     Vad gäller passiv har skillnaderna mellan svenskan och tyskan behandlats och undersökts ur ett språkhistoriskt och typologiskt perspektiv med utgångspunkt från huvudtesen att genus verbi representerar en sorts aspekt och inte kan reduceras till diatetisk variation. Teorin om passiv som "handlingsaspekt" (i motsats till den traditionella temporalt inriktade aspekten) har utvecklats på grundval av typologiskt och historiskt dokumenterade mönster.
     Samspelet mellan verbets samtliga kategorier står i centrum i en historiskt och delvis kontrastivt orienterad avhandling som behandlar verbet "werden" och dess olika användningsområden inom ramen för grammatikaliseringsteorin.

Förutom skillnaderna med avseende på verbets morfologiska kategorier skiljer sig språken även med hänsyn till "relationsskapande" grammatiska och lexikala element som kasus, prepositioner och konjunktioner.
     Kasusproblematiken – användningen av genitiv resp. dativ – har problematiserats i två avhandlingar inom olika teoretiska ramar (kognitiv lingvistik resp. konstruktionsgrammatik och generativ grammatik).
     Kontrastiva skillnader mellan svenska och tyska vad gäller valet av prepositioner och kasusformer för lokala relationer i de båda språken har undersökts med utgångspunkt från deras konceptuella och språkliga struktur. Utgångstesen har varit att talare av de båda språken har samma föreställning om den lokala relationen medan den språkliga nivån väljer ut olika delar av denna.
     De kontrastiva skillnaderna vid val av vissa temporala subjunktioner har förklarats med utgångspunkt från en konceptuell modell för temporalitet och förklarats med att tyskan på den språkliga nivån har fler specifika särdrag i sina subjunktioner än svenskan.

Studier i satsstruktur och informationsstruktur

Inom vårt andra forskningsområde står sambandet mellan språkets form och dess funktion i fokus. Relationen mellan syntaktisk struktur och informationsstruktur belyses dels med utgångspunkt från formen, dels utifrån perspektivet hos olika kontextuellt förankrade pragmatiska funktioner. Analyserna bygger delvis på generativa, delvis på diskursbaserade och informationsstrukturella teorier.

Forskningen beträffande satsstruktur omfattar två viktiga områden inom germanistisk och nordistisk syntaxforskning: satsens fältstruktur samt speciella markerade konstruktioner. Trots stora likheter mellan tyskan och svenskan i formellt avseende är även detta forskningsområde av stort kontrastivt intresse eftersom språken skiljer sig åt vad gäller den informationsstrukturella effekten hos satsens olika fält och hos olika konstruktionstyper.
     Deskriptivt intressant är att diskutera den strukturella variationen i satsens initiala position (fundamentet), satsens mittfält och efterfält. Svenskan och tyskan uppvisar betydande skillnader när det gäller möjligheterna att placera olika satsdelar i fundamentet liksom beträffande ordningen mellan bundna och fria satsdelar i mittfältet och den språkliga realiseringen av det postverbala fältet. Teoretiskt intressant i detta sammanhang är dels frågan vilka strukturella faktorer som ligger bakom ovan nämnda språkliga skillnader, dels på vilket sätt dessa kopplas till skillnader i informationsstrukturering.
     I våra undersökningar fokuserar vi på jämförelse av de nämnda fältens strukturella och pragmatiska egenskaper. Särskilt omfattande är hittills forskningen om satsens början, vilken har en avgörande betydelse för det textuella sammanhanget. Skillnaderna mellan tyskan och svenskan beträffande satsens vänsterperiferi har i en avhandling också dryftats ur ett språkinlärningsperspektiv. Därutöver omfattar vår forskning om den satsinitiala positionens grammatik och pragmatik även arbeten som är inbäddade i ett större typologiskt sammanhang (t ex arbeten om koherensprincipen och stilistisk fronting).
     Flera avhandlingar har även behandlat frågan hur vissa strukturella skillnader mellan språken (t.ex. i basisordföljd och kasustilldelning) förklarar olikheterna i användning av markerade syntaktiska konstruktioner som utbrytning och ellips.
     Ytterligare ett relevant område för vår forskning är struktur och informationsstruktur hos frågor. Denna frågeställning har visat sig synnerligen intressant i ett svenskt-tyskt kontrastivt sammanhang men den har också stor teoretisk relevans.

Även undersökningen av informationsstruktur och dess språkliga realisering har fått stor uppmärksamhet i tyskämnets forskning. Flera avslutade publikationer och pågående arbeten fokuserar på de grundläggande pragmatiska kategorierna "topik", "fokus" och "kontrast" och deras språkliga (syntaktiska, morfologiska och fonologiska) korrelat, både ur ett kontrastivt och ett typologiskt perspektiv.

Studier i text och diskurs

Även text- och diskursperspektivet beaktas i flera avhandlingar, som alla utgår från autentiskt korpusmaterial.
     En analys av diskurspartiklarnas syntax, semantik och pragmatik bygger på autentiska data från muntliga konversationer på tyska. Avhandlingen visar att funktionen hos diskurspartikeln "also" varierar beroende på dess position i yttrandet: i initial position uppfyller "also" en relevant funktion i samband med diskursorganisation och segmentering, medan den i medial position signalerar att innehållet i yttrandet redan är förankrat i talarens och hörarens "common ground".
     Materialet för en undersökning av ett urval konfliktära talakter (förebråelse, hot och konfliktär varning) utgörs också av inspelningar av muntligt material, i detta fall tyska riksdagsdebatter. Avhandlingen är genomförd inom ramen för Extended Talaktsteori, som ger möjlighet att beakta interaktionen i diskursen. Arbetet problematiserar också talakternas roll i argumentationen resp. talakternas formella realisering.
     En jämförelse av den tyska och svenska pressen bygger på en undersökning av ett omfattande skriftligt material. Texterna som tillhör två utvalda textsorter – nyheter och bakgrundsberättelser – härstammar från två renommerade tyska resp. svenska dagstidningar. Den kvantitativa (statistiska) och kvalitativa analysen tyder inte bara på vissa skillnader i journalistisk praxis i tysk och svensk press, utan visar också betydande olikheter i återgivandet av olika talares "röster" i texterna.

Forskningsprojekt:
Deutsch-Schwedisch im Vergleich – Grammatische Kontraste und Konvergenzen
The relation between brain response and grammaticality judgments – Projektinitiering
The Architecture of Topic / The Puzzles of Topicalization
The Typology of Questions
Passiv – historisch und typologisch
Information Structure

Tidigare forskningsprojekt:
Fokusstruktur, ordstilling och tematisk struktur (1995-2000)
The Architecture of Focus (2002-2006)

Litteraturvetenskaplig forskning

Den litteraturvetenskapliga forskningen i ämnet tyska är i huvudsak inriktad mot fiktionsteoretiska och berättarteoretiska frågor samt tysk samtidslitteratur.

Den litteraturvetenskapliga forskningen i ämnet tyska kännetecknas av ett 'fiktionsepistemologiskt' förhållningssätt. Fiktionen, kan man säga, har sin alldeles egen epistemologi, eller kunskapsteori: Vad som anses vara sant i fiktionen och vad som är sant i verkligheten lyder ibland under olika logiska lagar. En allvetande berättare, med förmåga att se genom väggar, med kunskap om en persons mest intima tankegångar, som är utrustad med kognitiva superkrafter tillhör standardreportoaren inom den litteratur som ofta betecknas som realistisk. Inom denna kontext anses en sådan berättare vara den mest pålitliga, medan en icke-fiktionell berättare med samma kognitiva förmåga skulle vara den minst pålitliga berättaren man kan tänka sig. Samtidigt förändras vår syn på både vad som ska betecknas som verklighet, och vad som anses vara pålitlig, med tiden. Ur detta fiktionsepistemologiska perspektiv kan man undersöka både diakrona förändringar av olika berättarsätt, dvs hur dessa berättarsätt förändras över tid, men också vilka berättarsätt som just nu utmanar vår förståelse av fiktion och verklighet mest, till exempel vissa former av autofiktion.

Den litteraturvetenskapliga forskningen inom ämnet tyska präglas således av frågor

  1. som rör fiktionsteori, med en tydlig förankring i analytisk-filosofiska tankesätt,
  2. som rör berättarteori, ofta med fokus på diakrona förändringar och fiktionsspecifika berättarsätt, och
  3. en tydlig fokus på tysk samtidslitteratur.

Exempel på frågeställningar som undersöks är berättarens roll ur ett fiktionsepistemologiskt perspektiv, fiktionsspecifika berättarsätt som exempelvis opålitligt berättande, metalepsis och metafiktion och deras diakrona förändring, samt nyare tysk litteratur av bl a Daniel Kehlmann och Patrick Süskind.

Forskare och forskningsprojekt

Forskare i German

Britt-Marie Ek, Senior Lecturer

Henrik Henriksson, Senior Lecturer

Valéria Molnár, Professor

Sofie Nilsson, Senior Lecturer

Mikael Nystrand, Senior Lecturer

Doktorander i German