Centre for Languages and Literature

The Joint Faculties of Humanities and Theology | Lund University

Kan man lära sig att bli författare?

Vid svenska universitet har det sedan länge funnits konstnärliga utbildningar i teater, film, bildkonst och musik. Det är utbildningar vars främsta syfte är att utbilda utövande konstnärer snarare än forskare och lärare. Med några få undantag – en utbildning i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet upp till och med högskoleexamen och terminskurser i skapande svenska i Uppsala och Lund – har det däremot inte funnits någon tradition vid svenska universitet för motsvarande kvalificerade utbildningar för författare.

Att man genom träning och utbildning skulle kunna bli bättre på att författa facklitteratur är det säkert inte många som skulle ifrågasätta. Däremot har det åtminstone i vårt land varit mer kontroversiellt att hävda att man även kan bli bättre som skönlitterär författare genom utbildning och handledd träning. Skeptiker har ofta sagt att man inte kan lära sig att bli författare eller att den litterära produktion som blir resultatet av författarkurser tenderar att bli strömlinjeformad.

Det egendomliga i detta resonemang är att få skulle ifrågasätta att man kan bli bättre filmregissör, konstnär, musiker eller sångare genom att lära sig hantverket och genom att studera hur föregångare gått till väga. Det är också ett faktum att de flesta stora konstnärer, om det så är skådespelare, filmregissörer, balettdansörer eller cirkusartister har genomgått långa och krävande utbildningar. Några sakliga argument som talar för att träning och utbildning skulle vara meningslöst just för skönlitterära författare är i alla händelser svåra att finna. Tvärtom finns det all anledning att anta att en författarskola, rätt utformad, skulle kunna hjälpa och inspirera många att komma vidare och på bästa sätt utnyttja och utveckla sin begåvning och förmåga. Både i England och i USA har man exempelvis sedan länge haft kurser och utbildningar på universitetet i ”creative writing” som fungerat som plantskolor för flera betydande författarskap. Man har också anlitat stora författare som lärare, bland dem Nobelpristagare som Toni Morisson och Seamus Heanly.
Det var mot denna bakgrund som fyra lärare och forskare under hösten 2001 började diskutera möjligheterna att starta en författarutbildning vid Lunds universitet. De lösa planerna konkretiserades i kursplaner som togs väl emot av beslutande organ, som också beviljade utbildningsplatser till den nya utbildningen. Redan hösten 2002 kunde en första grupp på fyrtio presumtiva författare antas bland cirka hundratjugo sökande.

Att så många som fyrtio antogs berodde på att initiativtagarna räknade med att hälften skulle sluta efter en termin, så som det brukade vara på kurser inom humaniora. Så blev det inte alls. När den första gruppen våren 2004 som avslutning på utbildningen presenterade sina examensarbeten i form av egna verk var det sjutton kvar. Och ytterligare tio räknade med att kunna lägga fram manuskript för bedömning efter sommaren.

 

När den andra antagningen gjordes hösten 2003 begränsades antalet platser därför till trettio. Erfarenheterna från den första kullen har sedan bekräftats. Av dem som börjar på författarskolan brukar ett tjogtal slutföra utbildningen och presentera sitt examensarbete i form av en bok på författarskolans ”Bokens dag” i början av juni.

I dag vågar man säga att Lunds universitets författarskola, LUFS kallad, har kommit för att stanna. Intresset är fortfarande stort och entusiasmen bland kursdeltagare och lärare är det inget fel på. Många lärdomar gjordes tillsammans med den första gruppen av ”pionjärer” som med deras goda minne fick tjäna som försökskaniner. Efter utvärderingar och diskussioner med lärare, handledare och studenter har kursplanerna och uppläggningen av utbildningen löpande omarbetats, nu senast 2013. Den ursprungliga lärargruppen har utvidgats med ytterligare lärare från universitetet och flera aktiva och renommerade författare. Formerna för undervisning, seminarier, gästföreläsningar och handledning är under löpande revision i samarbete med kursdeltagarna. Organisationen har fått fastare former med en kursstyrelse som sammanträder regelbundet och diskuterar gemensamma angelägenheter. En adjunkt i litterärt skapande, Therése Granwald, har också anställts och fungerar som programkoordinator, förutom att själv undervisa och handleda. Från och med 1 januari 2015 har också en konstnärlig lektor, Joakim Forsberg, knutits till utbildningen.

Sedan författarskolan startade har i runda tal 300 studerande antagits. Av dem som fram till våren 2015 hade slutfört hela utbildningen har upp emot 40 % debuterat på större och mindre förlag, ett resultat som ingen av lärarna – eller studenterna – väl hade vågat hoppas på när utbildningen startade … och då räknas inte utgivning på eget förlag. Somliga av studenterna har publicerat en eller flera böcker sedan de slutade på författarskolan; en av dem var Therése Söderlinds andra roman, ”Vägen mot Bålberget” (Wahlström & Widstrand), som blev kritikerrosad under 2013. Helena Thorfinn fick samma år stor uppmärksamhet för sin roman ”Innan floden tar oss”, som var hennes examensarbete på författarskolan; till dags dato har romanen sålt i 50 000 exemplar. Några år tidigare översattes Henrik B Nilssons examensarbete och roman ”Den falske vännen” (Norstedts) till franska, utkom på det väletablerade förlaget Grasset och nominerades till Médicispriset för årets bästa utländska roman. På bokmässan 2013 deltog dryga dussintalet före detta författarskolestudenter på seminarier, vid uppläsningar och signeringar.

Ytterligare ett tjogtal arbetar med kreativt skrivande i någon form, exempelvis som lärare på skrivkurser eller som manusförfattare på olika företag. En av författarskolans tidigare kursdeltagare nominerades 2015 i USA till priset som bästa manusförfattare för dataspel. Utfallet har hittills långt överskridit författarskolans förväntningar och tyder på att det lönar sig att gå utbildningen för den som har begåvning och vilja.